Månad: april 2014

Sustainable Brand Index 2014

Igår skrev Veckans affärer om Sustainable Brand Index 2014, som precis har publicerats. Enligt den så är Lantmännen det starkaste varumärket när det kommer till hållbarhet. Följt av Saltå kvarn och Coop. Livsmedelsbranschen är med andra ord långt framme i tänket kring hållbarhet.

Ryan air ligger, kanske inte helt överraskande, på jumboplats.

Hållbarhet – en fråga för styrelsen

Just nu, när rapporterna om mutor, miljöskandaler, fruktansvärda arbetsförhållande etc står som spön i backen, blir det tydligt varför hållbarhet är en viktig fråga för företagen. En fråga som inte bara handlar om krishantering utan om långsiktig överlevnad.

Det är lätt att göra kopplingen till miljöfrågor, men hållbarhet är så mycket mer. Regeringens definition på hållbart företagande inkluderar:

1. Miljö

2. Mångfald

3. Jämställdhet

4. Arbetsvillkor

5. Affärsetik

6. Antikorruption

7. Mänskliga rättigheter

De har gett ut en informationsfolder kring hållbarhet som kan vara bra att läsa. Den kommer i alla fall ligga överst på mitt nattduksbord ikväll.

Jag tycker att de mediagranskningar som resulterat i allvarliga kriser för stora (”fina”) verksamheter som Telia, Ericsson, våra klädföretag osv visar hur viktig hållbarhetsfrågan är. Att prata om överlevnad är inte att överdramatisera, det är ett faktum.

Hållbarhet är inte en intressefråga, utan en betydande fråga om risk och affärsnytta. Det borde intressera varje styrelse i det här landet. Att inte ha det som en ständig fråga på styrelseagendan, och ett område som riskbedöms och kontinuerligt följs upp,  är ett generalfel.

Frågan är vilken bransch och vilket företag kommer att krisa nästa gång? Kanske blomster-branschen, med alla sina odlingsgifter?

Har du något stalltips?

 

PS Jag träffade ett spännande företag häromdagen, Beadifference, som en vän till mig har startat. Det är ett konsultföretag med fokus på de här frågorna. Helt ensamma inom området, vad jag kan se.  Tack för inspiration, Charlotta! DS

Kön eller kompetens?

Ibland när man pratar könskvotering till styrelser, får man argumentet att det ska handla om kompetens istället för kön. Och att det är ett argument mot kvotering.

Det gör mig lite konfunderad när någon säger så. Vilken kompetens är det man pratar om då? Och stämmer det exakt överens med den kompetensprofil som bör finnas i en framgångsrik och modern styrelse?

Det kan ju vara så att kvinnor, som grupp, ofta har en lite annan kompetensprofil än vad män har. Hanterar frågor och ser på världen ur ett lite annat perspektiv. P g a uppfostran, samhällsnormer och kultur. Kanske något även är biologiskt betingat, vad vet jag.

Det kan ju också vara så att den kompetensen skulle vara viktig att få in i styrelserna, för att de ska vara så mångfacetterade som möjligt.

En annan tanke som slår mig, när jag hör den typen av argument är att vi redan har den typen av kvotering idag. Det vill säga att styrelseledamöter väljs på grund av kön, före kvalitet. Varför skulle annars kompetensen bland män stiga, när man kvoterar in kvinnor i styrelserna? Det hävdar i alla fall den här rapporten.

Sen kan jag tycka att det är lite snävt att bara prata könsperspektiv i den här frågan. Precis samma problematik gäller ju t ex nysvenskar. Ska vi få fram riktigt spetsiga styrelser som kan driva Sveriges näringsliv framåt på en global arena, behöver vi ha mångfald. I styrelsen, ledningen, och ibland medarbetarna. Först då kan vi på riktigt förstå och relatera till våra kunder fullt ut.

 

PS Idag har vi 22,3% kvinnor i börsbolagens styrelser. Det är färre än föregående år, och året dessförinnan. Det var bättre förr… Ds