Författare: Åsa Keim

Sustainable Brand Index 2014

Igår skrev Veckans affärer om Sustainable Brand Index 2014, som precis har publicerats. Enligt den så är Lantmännen det starkaste varumärket när det kommer till hållbarhet. Följt av Saltå kvarn och Coop. Livsmedelsbranschen är med andra ord långt framme i tänket kring hållbarhet.

Ryan air ligger, kanske inte helt överraskande, på jumboplats.

Hållbarhet – en fråga för styrelsen

Just nu, när rapporterna om mutor, miljöskandaler, fruktansvärda arbetsförhållande etc står som spön i backen, blir det tydligt varför hållbarhet är en viktig fråga för företagen. En fråga som inte bara handlar om krishantering utan om långsiktig överlevnad.

Det är lätt att göra kopplingen till miljöfrågor, men hållbarhet är så mycket mer. Regeringens definition på hållbart företagande inkluderar:

1. Miljö

2. Mångfald

3. Jämställdhet

4. Arbetsvillkor

5. Affärsetik

6. Antikorruption

7. Mänskliga rättigheter

De har gett ut en informationsfolder kring hållbarhet som kan vara bra att läsa. Den kommer i alla fall ligga överst på mitt nattduksbord ikväll.

Jag tycker att de mediagranskningar som resulterat i allvarliga kriser för stora (”fina”) verksamheter som Telia, Ericsson, våra klädföretag osv visar hur viktig hållbarhetsfrågan är. Att prata om överlevnad är inte att överdramatisera, det är ett faktum.

Hållbarhet är inte en intressefråga, utan en betydande fråga om risk och affärsnytta. Det borde intressera varje styrelse i det här landet. Att inte ha det som en ständig fråga på styrelseagendan, och ett område som riskbedöms och kontinuerligt följs upp,  är ett generalfel.

Frågan är vilken bransch och vilket företag kommer att krisa nästa gång? Kanske blomster-branschen, med alla sina odlingsgifter?

Har du något stalltips?

 

PS Jag träffade ett spännande företag häromdagen, Beadifference, som en vän till mig har startat. Det är ett konsultföretag med fokus på de här frågorna. Helt ensamma inom området, vad jag kan se.  Tack för inspiration, Charlotta! DS

Kön eller kompetens?

Ibland när man pratar könskvotering till styrelser, får man argumentet att det ska handla om kompetens istället för kön. Och att det är ett argument mot kvotering.

Det gör mig lite konfunderad när någon säger så. Vilken kompetens är det man pratar om då? Och stämmer det exakt överens med den kompetensprofil som bör finnas i en framgångsrik och modern styrelse?

Det kan ju vara så att kvinnor, som grupp, ofta har en lite annan kompetensprofil än vad män har. Hanterar frågor och ser på världen ur ett lite annat perspektiv. P g a uppfostran, samhällsnormer och kultur. Kanske något även är biologiskt betingat, vad vet jag.

Det kan ju också vara så att den kompetensen skulle vara viktig att få in i styrelserna, för att de ska vara så mångfacetterade som möjligt.

En annan tanke som slår mig, när jag hör den typen av argument är att vi redan har den typen av kvotering idag. Det vill säga att styrelseledamöter väljs på grund av kön, före kvalitet. Varför skulle annars kompetensen bland män stiga, när man kvoterar in kvinnor i styrelserna? Det hävdar i alla fall den här rapporten.

Sen kan jag tycka att det är lite snävt att bara prata könsperspektiv i den här frågan. Precis samma problematik gäller ju t ex nysvenskar. Ska vi få fram riktigt spetsiga styrelser som kan driva Sveriges näringsliv framåt på en global arena, behöver vi ha mångfald. I styrelsen, ledningen, och ibland medarbetarna. Först då kan vi på riktigt förstå och relatera till våra kunder fullt ut.

 

PS Idag har vi 22,3% kvinnor i börsbolagens styrelser. Det är färre än föregående år, och året dessförinnan. Det var bättre förr… Ds

 

Varför blir inte strategierna förverkligade?

Många gånger blir strategidokument och vägvalsbeslut tagna under affärsplaneprocessen liggande i en skrivbordslåda (eller kanske snarare i en servermapp numera). Man fortsätter ute i organisationen med ”business as usual” och vardagen blir inte speciellt påverkad av det strategiska arbetet som lagt ner. Känner du kanske igen dig i det här?

Varför är det så? En som tydligen funderat en del på det, och generöst delar med sig är Thomas Barregren, grundare av Kntnt. Det har han skrivit väldigt överskådligt och enkelt om här, på företagets blogg. Och även om inlägget (och företaget) handlar om Content Marketing i första hand, så tycker jag att tänket är applicerbart på all typ av strategier.

Det handlar om att man behöver överbrygga det hålrum som blir mellan strategiska planer och vardagsplaner/rutiner med det som Thomas kallar operativa planer. De som beskriver hur man ska arbeta mer konkret, inom olika områden och funktioner, i företaget. Taktiken som jag nämnde i inlägget igår.

Jag gillar det här.

(Låt dig inte avskräckas av att inledningen av inlägget är lite specifikt för webb/marknadsföring, längre ner lyfter han diskussionen till det strategiska perspektivet.)

 

Strategi

Ordet strategi är ett av de där uttjatade och misshandlade orden, som används till både ditt och datt. Ofta för sådant som vi anser vara affärskritiskt, eller avgörande ur något annat perspektiv. Eller bara att något är genomtänkt och planerat och som motsats till impulsivt.

Det har ju egentligen en ganska konkret och entydig betydelse. Enligt SAOL detta: konsten, eller metoden, att föra krig; välplanerat tillvägagångssätt.

Den klassiska strategins uppgift är enligt Wikipedia:

  • att sammansätta armén för kriget
  • att välja utgångspunkt (operationsbas) och mål (operationsföremål) för krigsrörelserna
  • att bereda krigsskådeplatsen, där det låter sig göra
  • att samla armén eller, såsom det även kallas, verkställa den strategiska uppmarschen
  • att leda rörelserna och att bestämma när och var striden skall föras
  • att på rätt sätt använda de vunna segrarna eller begränsa följderna av nederlag
  • det vill säga
  • att leda kriget.

Som gammal framfab:are så känner jag mig hemma i den här terminologin. Vår general, Jonas Birgersson, älskade krigshistoria och förklarade mycket av sin syn på vår verksamhet i krigsinspirerade liknelser.

En enklare förklaring är att en strategi är vägen att nå målen, och ska beskriva de vägval man planerar att göra för att säkra överlevnad och nå framgång.

Taktik hänger ju ihop med strategi och betyder,  i SAOLs definition, tillvägagångssätt; konsten att effektivt använda stridskrafter.

Jag har märkt att det ofta är svårt att skilja på strategi och taktik. Wikipedia beskriver det så här:  taktik är konsten att vinna ett slag, strategi är konsten att vinna ett krig.

Min tolkning är att det handlar om omfattning, både ur en tidsaspekt och ur nivåaspekt. Strategi är mer långsiktigt och spänner över en större helhet. Taktik är ett kortare perspektiv, med mer fördjupningar och detaljer.

För att översätta det här i affärssammanhang, och mer specifikt i affärsplanen, så tänker jag att strategi och taktik inramas på ena sidan av visionen och på andra sidan av handlingar i form av handlingsplanerna. Men mer om det i ett kommande inlägg.

PS Nämnde Jonas sa också till mig en gång, att han liknade framfab vid en bil som körde på motorvägen i hundra knyck, mitt i mörka natten, utan några lampor påslagna. Det var ju mer rätt än jag vid den punkten hade lust att inse. DS